lördag 2 april 2011

God jul, gott nytt år och hej då, svensk neutralitet.

Jag har i ärlighetens namn inte haft någon större lust att skriva så det blev en ganska lång paus. Men nu har det ju hänt en hel del så det vore väl en skam om jag inte kunde skriva ett litet inlägg, i alla fall. Och förhoppningsvis blir det inte lika lång paus till nästa inlägg.

Jaha, först blev vi indragna i Afghanistan och idag ska vi skicka några JAS till Libyen för att spana. Inte nog med att detta kostar skattebetalarna 200 miljoner kronor (visserligen en förhållandevis låg summa, med tanke på hur vi slösar flera miljarder på en massa annat) utan vi sätter även den sista spiken i kistan för den svenska neutraliteten. En neutralitet som jag varit stolt över. Och vad gör vi om ett av våra plan mot förmodan blir nedskjutet? Ett JAS 39 Gripen kostar i runda slängar 500 miljoner kronor. Tror inte så många är beredda att betala det för att vi var tvungna att fjäska ytterligare för NATO och, fr a, USA.

Vi har inget att vinna på detta förutom några politiska poäng hos de länder som redan av avskydda i Mellanöstern. Varför är regeringen (eller rättare sagt nästan hela riksdagen) i sådant desperat behov av att leka med de stora grabbarna? Är det verkligen värt det? För det lär knappast göra någon någon skillnad i Libyen. Om det är franska, amerikanska eller svenska plan som spanar spelar ingen roll. Men utrikespolitiskt skapar vi ännu fler diplomatiska spänningar. Fast å andra sidan brukar det vara gynnsamt att fjäska in sig hos de förmodade vinnarna i en konflikt. I alla fall på kort sikt. Det som såklart är bäst, både på kort och lång sikt, är att inte ge sig in i sådana här onödiga konflikter.

Och varför är det ingen som ingriper i Syrien eller Jemen? Varför hjälpte ingen till i Egypten? Utrikespolitisk är denna kampanj en katastrof för USA, men en enorm strategisk vinst. Om regeringen får sitta kvar i Jemen så kan inte USA drömma om ett bättre läge för en ev. invasion av Iran. Man har redan en allierad i förtryckarstaten Saudiarabien, man har trupper i Irak och Afghanistan och jämt och ständigt regionens mobbare Israel.

Hur mycket man än försöker dölja det med begrepp som "humanitärt", "solidaritet" och "spridning av demokrati" så kan man ändå känna stanken av imperialism.

lördag 23 oktober 2010

Sahlin fick betald semester... utan att ansöka om ledighet.

Mona Sahlin ser nu till att åter igen spela rysk roulette med det lilla förtroende hon har kvar. Den här gången har hon åkt till Thailand utan att ens ansöka om ledighet. Istället satte hon sig bara på planet och åkte: samtidigt som hon fick sin vanliga lön (för en vecka så innebär det för Sahlin ca 30 000 innan skatt).

Sahlin skolkade från riksdagen

Detta väcker två frågor som jag länge funderat kring. För det första så undrar jag vad Mona Sahlin lider av. Hon verkar vara riktigt instabil och det verkar inte bättre än att hon är extremt självdestruktiv. Hennes förtroende lär ju rasa i och med detta, och förstår hon inte det så kvarstår frågan; vad lider hon av?

För det andra så undrar man varför det inte finns några regler för detta. På en vanlig arbetsplats hade man med extremt stor sannolikhet fått sparken, och någon lön för den tid man befann sig på lyxresa skulle man knappast få. Men i Riksdagen, där folket ska representeras, så är det tydligen helt acceptabelt att bete sig så här. För några regler finns inte.

Varför ska man inte stämpla in sig när man jobbar som riksdagsledamot? Varför ska man ha full lön när man inte ens befinner sig på jobbet på heltid? Visst, många tar såklart med jobbet hem och för en hel del så är det nog betydligt mer än 40 arbetstimmar i veckan. Men det minsta man kan begära är väl att man kan infinna sig i riksdagen när det är aktuellt? I Riksdagen tas beslut om rikets framtid. Skolk ska inte förekomma och det bör leda till omedelbar uppsägning. När jag gick i skolan gick jag miste om mitt studiebidrag om jag skolkade för mycket. Men att som riksdagsledamot åka på semester till Thailand utan förvarning är tydligen något som man kommer undan med. Inte en enda indragen krona. Riksdagen bör nästan ha det som i skolan; skolka för mycket och du får inga pengar för den månaden.

torsdag 21 oktober 2010

USA vill sälja vapen till Saudiarabien.

Den amerikanska kongressen ska snart ta ett beslut gällande en omfattande vapenaffär med Saudiarabien. Det handlar bl a om stridsflyg och helikoptrar. Saudiarabien, som är ett av världens mest odemokratiska länder, har under många år haft stöd av USA i mellanöstern, trots att landet är en total motpol till USA när det handlar om den frihet man där talar sig så varm om. Risken är dessutom ganska stor att kongressen kommer godkänna förslaget då både republikaner och demokrater är rörande överens när det gäller läget i Mellanöstern; Iran ska försvagas och USA's närmaste allierade i regionen (Saudiarabien och Israel) ska till varje pris förstärkas, trots deras brott mot mänskligheten. Att sälja vapen till en korrupt förtryckarstat där kvinnor inte får lämna hemmet ensamma tycks inte vara något problem för den amerikanska regeringen. Obama (och hans regering) visar åter igen att han är lika falsk, korrupt och hycklande som sin föregångare.

DN - USA bekräftar vapenförsäljning

En sammanfattning om läget i Saudiarabien:

Freedomhouse - Saudi Arabia

Under tiden så vill man inte ens att Iran ska få ha kärnkraftverk och i FN motarbetar man ständigt de övriga staterna i Mellanöstern. Iran och Saudiarabien är två länder som ligger på ungefär samma nivå vad gäller (brist på) demokrati. Trots detta så allierar sig USA med Saudiarabien. Och inte kommer det väl som någon överraskning att detta land är ett av världens oljerikaste länder.

måndag 18 oktober 2010

Ursäkta tystnaden.

Jag har varit i Stockholm nu i en vecka och kommer hem först på onsdag kväll. Ska försöka skriva ett inlägg då eller senast på torsdag.

Må väl!

måndag 4 oktober 2010

Vänstern fortsätter att briljera.

Jag slutar aldrig förvånas. Gång på gång ser vi dessa demonstrationer "mot rasism". Ett begrepp som 90 % av deltagarna antagligen inte begriper. Och vad består dessa demonstrationer av? Jo, en massa hjärndöda ramsor som "Ut med Jimmie, tjalalalala", "Den som inte hoppar är Sverigedemokrat" och "Alla vi som hatar SD, klappa nu". Det är på denna nivån det ligger, och mer intellektuella metoder kan nog inte den svenska vänstern utveckla. De är helt enkelt för dumma.

Inte nog med det så kompletterar man med skyltar med texter som "SD är horungar" samt. skyltar med Jimmie Åkesson med påmålad Hitlermustasch. Sist men inte minst så har vi dessa människor som framför kameran (Aftonbladet) får berätta om varför de deltar i demonstrationen. Här kompletteras de hjärndöda ramsorna och hjärndöda skyltarna med ännu mer hjärndöda uttalanden som "Eeeeh, jag gillar inte SD för deras politik är fel" och "Lågutbildade röstar på SD". Ja, för vänstern i Sverige är ju verkligen känd för att tillhöra den intellektuella eliten.

De har rätt att uttrycka sina åsikter, helt klart. Jag önskar bara att de kunde respektera andras rätt att göra det samma. Istället har vi en vänster som inte vill ha åsiktsfrihet, demonstrationsfrihet eller yttrandefrihet. I alla fall inte för de som tycker "fel". Jag hoppas innerligt att V åker ur riksdagen 2014. Det vore en stor vinst för Sverige och demokratin. Men tyvärr så är det ju så att folk som röstar V sällan kan revidera sina åsikter. Deras verklighetsfrånvända uppfattningar är det som driver dem och deras kollektiva psykos är svår att ta sig ur.

måndag 27 september 2010

Åtta dagar senare.

Har inte varit så sugen på att skriva den senaste veckan. Eller ja, sanningen är väl snarare att jag haft fullt upp med att diskutera valet på mitt andra hem, Flashback. Efter allt politiskt skriveri där så har man inte riktigt haft lust att skriva här. Men nu är jag tillbaka och hoppas att jag kan uppdatera lite oftare igen. Så vad tänker man så här åtta dagar efter valet? SD fick 5,7 % och blev större än både V och KD. Lite synd att KD inte har mer stöd då jag gillar en del av deras politik samt. som Göran Hägglund ger ett mycket sympatiskt intryck. Nåväl!

Sverigedemokraternas intåg i riksdagen var ganska väntat och som det ser ut idag blir de vågmästare. Något samarbete mellan Alliansen och Miljöpartiet verkar inte bli av förutom i vissa sakfrågor, främst då inom invandring- och integrationspolitik. Med andra ord så har de redan etablerade partierna inte förstått någonting. De verkar inte inse varför SD är där de är idag. Fyra år av utfrysning i äkta "inte ta i dem med tång"-anda kommer leda till ett ännu bättre valresultat för SD 2014.

Kampanjerna mot SD är omöjliga att undvika. De förkläds genom att kallas för "kampanj mot rasism" och dylikt men till och med en imbecill förstår att det inte är något annat än en kampanj mot SD. Något som både våra politiker och media står bakom. Inte minst Aftonbladet. Jan Helin stoltserar med sin hybris och sitt självrättfärdigande. Man mår nästan lite illa när man läser det han skriver på Aftonbladet och sin blogg. Han vill synas mest i det mediala skådespel som nu utspelar sig runt om i landet. Det är lite som ett bisarrt korståg med Jan Helin som Rikard Lejonhjärta och den svenska journalistkåren som de självutnämnda riddarna som ska sprida sin sin varma godhet över det "kalla Sverige".

söndag 19 september 2010

Valdag!

Det är söndag och idag äger ett historiskt val rum. En borgerlig regering kommer med störst sannolikhet bli omvald och Moderaterna kommer antagligen gå om Socialdemokraterna som Sveriges största parti. Definitivt anmärkningsvärt.

Men något som kanske är mer anmärkningsvärt är att Sverigedemokraterna kan stå för en av de största politiska triumferna i svensk historia. Vissa tror att de kan få upp mot 7 % av rösterna, vilket är en ökning med över 100 % sedan förra valet.

Men trots detta så finns det något som nog är ännu mer anmärkningsvärt och det är Aftonbladets skrämmande kampanj mot SD. Antar att de som läser detta även sett just det jag pratar om så länk känns överflödigt. Jag har länge retat upp mig på den otroligt partiska rapporteringen när det gäller valkampanjen och små skitsaker har letats upp för att förstoras och smutskasta SD. Detta under lång tid, men det blev mer intensivt så fort mätningar visade att de skulle komma över 4 %-spärren. Nu har vi kommit fram till kampanjens klimax.

"Idag är valet ditt... för vi gillar inte främlingsfientlighet" står det högst upp på Aftonbladets hemsida. Är man främlingsfientlig eller "främlingsfientlig" så är den fria viljan inte riktigt lika uppskattad av Jan Helin. Helin, precis som så många före honom i denna kampanj, har tydligt visat att demokratin och åsiktsfriheten helst bara ska finnas till för de människor som röstar "rätt". Sen har vi ju även alla lögner om att SD kommer orsaka ekonomisk och parlamentarisk kris om de får en vågmästarroll. I själva verket är det regeringen som skulle stå för denna kris då det är deras val att frysa ut SD. Ingen vill ha stöd av SD, inte ens passivt. Detta är ett tydligt avståndstagande från SD men det är även ett sätt att tydligt ta avstånd från den representativa demokratin. Samtliga partier är alltså redo att försätta Sverige i en kris (vilket jag, som sagt, inte tror kommer ske) bara för att få fram en poäng.

Det är sådana här dagar som jag verkligen undrar vad som håller på att hända med detta land. Det är en sak att kritisera SD och deras åsikter. Men att aktivt ignorera kanske en halv miljon svenska väljare samt. riskera parlamentarisk instabilitet och ekonomiskt kaos är inte acceptabelt. Det är inte bara att kraftigt ta avstånd från en grundläggande demokratisk princip utan även, om man ska dra det till sin spets, en form av landsförräderi. De etablerade politikerna har inte svenskarnas vilja som primärt intresse. De sätter sin egna vilja och sin egna agenda i fokus.

Aldrig har begreppet "majoritetens diktatur" varit så glasklart som nu.

onsdag 15 september 2010

Återkommande argument mot reducerad invandring.

Är ganska aktiv på Flashback där jag ofta tar del av den politiska debatten. Där finns många människor som är extrema på båda håll. Där finns människor som hävdar att SD är nazister och det finns SD-sympatisörer som är minst lika vanvettiga. De ser konspirationer överallt och många är faktiskt ganska rasistiska. Men något som märks tydligt efter snart tre års debatter är att det finns väldigt många kunniga och seriösa SD-sympatisörer som kan tala för sin sak.

I "motståndarlaget" finns det däremot ganska få seriösa användare. Eller ja, de kanske är seriösa men det är svårt att ta de flesta på allvar. Ett och annat sakligt inlägg dyker upp ibland men oftast är det sönderslitna "argument" och tramsiga påhopp om att SD är nazister och vill slänga ut alla invandrare. Sen finns det personer som hamnar där emellan. Deras inlägg angriper en sakfråga och frågeställningarna framförs på ett till synes seriöst vis. Men man lär sig snabbt att dessa inlägg bygger på väldigt konstiga uppfattningar. Bl a när det gäller synen på just invandring. Här är ett par vanliga diskussioner och återkommande argument.

1) Det tar i genomsnitt 7-8 år för en invandrare att få jobb i Sverige (enligt OECD). Detta är sju år då en invandrare enbart kostar. Och det är inte bara försörjning i form av bidrag som kostar, utan även merkostnader så som vård, skola och omsorg. Sen tillkommer även kostnader för handläggning av asylärenden och liknande. Åter igen; en invandrare är under ca 7 år en ren kostnad för samhället.

Nu brukar då många dyka upp med argumentet att "Ja, men vad kostar en svensk innan denne blir vuxen och ska arbeta? Det tar ju 18-20 år!". Ja, detta stämmer. Men den svenska välfärden fungerar som så att den arbetsföra generationen betalar skatt som finansierar välfärden. Denna välfärd ger barnen skola och pension samt. vård till de äldre. Sen fortsätter det så. Så går välfärdens kretslopp.

Men en invandrare som kommer hit, oftast i vuxen ålder, har i regel ingen förälder eller släkting som betalat skatt till den svenska välfärden. Med andra ord blir detta utgifter som måste finansieras med de pengar som den arbetsföra generationen redan betalat i skatt. Så om vi leker med tanken att varje familj har hand om den egna välfärden. Den som jobbar sparar (eg. betalar skatt) för att kunna försörja sina föräldrar när de blir gamla samt. betala sina barns utbildning osv. Och så fortsätter det generation efter generation. Men när det gäller invandringen så finns det ett glapp. Ett glapp som får fyllas med andra familjers pengar.

Missförstå mig rätt nu, jag har inget som helst emot invandring. Jag angriper bara detta argument på ett sakligt vis. Det är fullt rimligt att en invandrare i tidigt skede ska kosta, men verkligen inte i sju år. Det är en otroligt hög siffra och vi har den sämsta integrationen  i EU.

2) Ibland talas det även om vissa invandrargrupper i Sverige som är extra tärande (ursäkta det cyniska uttrycket). Somalier är ett exempel. De är i större utsträckning analfabeter när de kommer hit, de begår fler tunga brott och det är även den grupp där arbetslösheten är som störst.

Ett vanligt återkommande argument är då att läget i Somalia är så hemskt och att vi måste hjälpa dem. Detta håller jag fullständigt med om. Självklart ska vi hjälpa människor som lever i utsatta områden. Men! Vi hjälper förhållandevis väldigt få och det kostar mycket pengar. Vi hade kunnat göra så mycket mer om vi hjälpt folk på plats. För hur förbättrar vi läget för det somaliska folket genom att ta hit och utbilda 1000 av deras invånare? En utbildad somalier i Sverige gör ingen nytta i sitt hemland. Är det inte mycket bättre att utbilda folk på plats så att de kan hjälpa till att få sitt land på fötter? Varför hjälpa 1000 människor när vi kan hjälpa 100 000 för samma summa pengar?

Det är inte humanism att hjälpa ett fåtal människor från misär samtidigt som man lämnar den övriga befolkningen bland svält och sjukdomar. Det är inte solidaritet att ta potentiell arbetskraft från ett fattigt land till ett rikt.

Desperationen fortsätter.

Fyra dagar kvar till valet och desperationen hos de etablerade partierna och svenska journalister har aldrig varit mer påtaglig. Domedagsprofetiorna står som spön i backen. Allt för att framställa Sverigedemokraterna som det största hotet mot den svenska demokratin. Vi kan läsa om att S och M borde samarbeta för att slippa SD. Det hotas med ekonomiskt kaos, parlamentarisk kris mm, mm. Det skulle vara skrattretande om det inte vore för att det är så allvarligt. Jag har länge varit kritisk till både Alliansen och de rödgröna men har inga problem att erkänna att regeringen Reinfeldt haft en lyckad mandatperiod. Att Socialdemokraterna gjort mycket bra för Sverige råder det inte heller någon tvekan om.

Men nu när de stora partiernas politiska monopol hotas så visar de sina rätta ansikten. De vill till varje pris behålla den makt som de haft under i princip 100 år. Förändring föraktas och de svenskar som väljer att rösta på SD framställs som okunniga antidemokrater som, enligt Reinfeldt, ska förvänta sig att bli överfallna.

Tycka vad man vill om SD men när hot och lögner används mer än sakliga argument så har det, sedan länge, gått alldeles för långt. Men tyvärr så är det just detta som dominerat debatten mot SD och de får sällan chansen att delta i debatt. De få gånger de får utrymme i media så är det för att försvara sig mot lögner och förtal. Politiker och media har verkligen satsat stort på att hålla SD utanför den offentliga politiska debatten.

På söndag kommer vi antagligen få ett historiskt valresultat. Sverigedemokraterna kommer med stor sannolikhet in i riksdagen samtidigt som Moderaterna antagligen kommer springa om Socialdemokraterna som Sveriges största parti. Något som dock är garanterat (förutsatt att SD kommer in) är att det kommer råda apokalyptisk stämning hos Reinfeldt, Sahlin, Aftonbladet och Dagens Nyheter.

Många i Sverige ser nu (bl a) Reinfeldts ruttna syn på oliktänkande och demokrati. Kritiken mot hanteringen av SD hörs från både Norge och Danmark. Jag vet många, som f ö inte röstar SD, som reagerar på politikernas retorik och medias enfaldiga rapportering om SD. Frågan är när människor börjar bry sig mycket nog för att inse att vi faktiskt har ett växande problem i Sverige. Ett problem som knappast stavas Sverigedemokraterna.

tisdag 14 september 2010

Våld mot oliktänkande är tydligen något att förvänta sig.

Ursäkta tjatet om SD här nu men det är svårt att undvika när våra etablerade politiker fortsätter med sina utspel allt eftersom dagarna till valet blir färre. Man kan nästan ta på rädslan och hatet som våra riksdagspartier hyser gentemot Sverigedemokraterna. Idag kom vår statsminister med ett synnerligen bedrövligt uttalande:

http://hd.se/skane/2010/09/14/reinfeldt-vadjar-till-fornuftet/


"Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer."

Jag har aldrig varit någon direkt anhängare av Alliansen eller Moderaterna men jag har alltid respekterat Reinfeldt eftersom att han brukar hålla sig mer saklig än många andra. Han ger dessutom ett professionellt intryck. Men med detta uttalande så sjönk han enormt mycket i mina ögon. I en demokrati ska man aldrig förvänta sig (e.g inte bli förvånad) våld bara för att man har en viss åsikt. Aldrig ska man behöva förvänta sig att bli överfallen för att man uttrycker sin åsikt. Att vår statsminister säger något sånt här är verkligen anmärkningsvärt och fruktansvärt beklagligt. Det ger en helt ny bild av vad Reinfeldt (och antagligen många av hans anhängare) tycker om oliktänkande, och i synnerhet Sverigedemokrater.

Kan också vara värt att påpeka att det inte är SD, utan Reinfeldt och de andra stora politikerna, som hetsar till ett vi och dom-tänkande. Reinfeldts syn på SD är otroligt mycket värre än SD's syn på invandrare. Aldrig har en Sverigedemokrat sagt att en invandrare ska "förvänta sig" att bli anfallen pga sitt ursprung.

Men i Sverige 2010 ska man tydligen förvänta sig åsiktsförtryck och förföljelser. Jag spottar på Reinfeldts syn på demokrati.